Idag är jag hemma och bara är. Det är så skönt. Att sova länge, ligga och dra sig i flera timmar utan måsten, inga krav. Att kunna plocka undan i lägenheten, packa lite i egen takt, hänga på facebook, äta lunch, köra några maskiner tvätt och börja plöja första säsongen av Greys Anatomy. Kanske skulle behöva plugga, men helt ärligt känner jag ingen motivation eller ork att göra något mer än ingenting.
Det ligger stressiga veckor bakom mig och ännu fler stressiga veckor framför mig. Veckor där livspusslet med skola, jobb, fritid och familj kommer krocka och inte hinnas med. Men det viktiga är att i all stress, bland alla måsten, att jag tar mig tid att andas. Att prioritera mig själv.
(Min jobb-bästis har sagt upp sig. Sjukt sad).